Dregen
Jordbruksverket
har bett ett antal personer att skriva om ämnen som rör möjligheter på
landsbygden. Personerna arbetar ofta med eller har ett starkt intresse
för landsbygdsfrågor.
Andreas Tyrone Svensson, 37 år, mer känd som Dregen, bor på Runmarö i Stockholms skärgård samt en lägenhet på Södermalm. Gift med Pernilla Andersson Dregen. Gitarrist och sångare i Backyard Babies och var tidigare gitarrist i nu nedlagda The Hellacopters. Skriver nu sin första soloplatta som släpps senare under 2011.
Foto: Niclas Brunzell
Ö: Litet ord. Stor frihet.
Oj, vad jag längtar. Längtar att få kliva av Waxholmsfärjan och sätta ner högerfoten som Armstrong gjorde, känna skärgårdsgruset under tassarna och ta det där djupa andetaget och bara känna musikerstressen rinna av när färjan har släppt av mig och tuffar vidare mot nästa kobbe... Tystnaden, mörkret, solen, luften, fåglarna, flakmopparna och havet... Att flytta ut till en ö mitt i spenaten är det bästa jag och min fru har gjort. Jag kanske låter något paranoid, men att det finns ett hav eller en "vallgrav", som jag brukar kalla Nämdöfjärden, mellan "oss" och "dom" blir för mig en trygghet. En här-kan-ingen-jävel-ta-oss-känsla som är lite svår att beskriva. Missförstå mig rätt, jag älskar storstäder också, men efter en månads turnerande i Europa eller USA i bara storstäder blir jag liksom lite kvävd av allt folk, polis-tutande, kaffe-lattande i pappmugg och köande till allt och allting... Jag tappar fokus, drabbas av idétorka och känner mig "jagad" mest hela tiden i Stockholms City.Händer det ingenting på en halvtimma i stan blir jag stressad. Händer det ingenting på Ön på ett halvdygn är det bara soft. Man liksom bara blir skön i hela kroppen och glider runt i trädgården och pillar i någon buske med nåt roligt redskap från garaget eller går ner till havet och fiskar öring i några timmar när inspirationen inte vill infinna sej.
Matlagningen i stan blir klar på 20 minuter, med lite lätt hjärtklappning och småsvett i pannan. Käket i huset på Ön är roligt och inspirerande. Man lagar mat som gärna får stå och puttra i timmar... Och det är just här det händer! Idéerna, låtarna, bilderna och riffen liksom bara flyger in i hjärnan på mig som fåglarna i de nyuppspikade holkarna i bautabjörken på baksidan av huset.
Jag är så jävla glad och tacksam för jag har "hittat" hit i mitt liv. Trodde ett tag att det var något fel på mig då jag nästan alltid var orolig och kände mig sönderstressad. Jag trodde att klyschan "ladda batterierna" var just en sådan, men på vår ö funkar det just så. Man laddar sin ammunition och slipar sina vapen för att senare åka in till planeten Jordens alla storstäder och fyra av sina kreativa och musikaliska idéer.
Läs fler krönikor.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar